Christel

Alltid ett evigt funderande över vad man är och inte är. Är man vänner, tillsammans, på g eller rent av ingenting? Kommer det ni har ens att leda till något i slutändan?

Att vara nöjd med tillvaron hur den än ser ut är en bra sak, och otroligt jobbig när den blir ifrågasatt. Vi kanske inte är tillsammans, eller ens på g, men jag är nöjd, för jag har dig. Om du sen kontrar med att vi inte är tillsammans, du får göra som du vill, så får du väl göra det. Men att jag sa "Men jag har ju dig..." var bara mitt sätt att säga att jag faktiskt är nöjd med det jag har, jag behöver inte ha något bättre. Jag behöver inte leta efter något mer.

Jag träffar, eller dejtar efter en diskussionen om vad skillnade var, någon. Och jag är nöjd med honom, jag är nöjd med dig. Jag behöver inte gå och klä mig extra snyggt eller göra mig extra snygg för att bli populär bland andra killar, men jag kan göra det för mig själv, för att det är kul, och för att det ger aningen bättre självkänsla om man vet att "nu jäklar är jag snygg!" Men inte för någon annans skull.

Vi är inte tillsammans, vi vet inte när eller om vi blir tillsammans och vi har inga skyldigheter mot varandra ännu. Men jag har dig. Jag har André.