Christel

Idag är den mest effektiva dagen jag har haft på länge. Sisådär cirka de senaste 4.5 månaderna för att vara lite mer exakt. Var det inte illamående som hindrade så var det trötthet. Att sova middag har varit mer regel än undantag, och i vanliga fall skulle 20 slumrande minuter på soffan hjälpa, nu är det alarm efter 1 timme, som jag iaf inte klarar av att ta mig upp efter och somnar om och vaknar ca 1 timme senare ytterligare. Tur att jag inte har massa saker som måste göras. Eller vänta...det har jag ju? Tur att det är i hemmet och inte annat.

Men idag min vänner, idag är det ändring! Jag har varit på partiföreläsning inför valet, jag har tvättat, lagat middag med massa matlådor, dammsugit och skurat golven och kollat igenom cv t till imorgon. Och, för att inte glömma, jag har INTE sovit middag.

Jag har dessutom hunnit provat på olika saker i veckan efter skoltid. Först ut var gravidyopga, som tätt följdes av vattengympa, båda var trevliga så de är något jag tänker fortsätta med :)

Såhär nästintill halvvägs in i graviditeten börjar det kännas aningen bättre. Illamåendet är inte längre lika påtagligt, men finns där ännu förvisso. Nu är det mest humöret och känslorna som svajar hit och dit. Ena sekunden överlycklig och andra fullt upp med att gråta är ingen överdrift. Men efteråt känns det rätt skönt.

Jag är en sådan där person som jämt vill veta varför. Jag vill kunna ha ord för varför jag är ledsen, jag vill kunna förklara när någon frågar. Att behöva säga "Jag vet inte...." känns dels inte särskilt trovärdigt, och sen plågar det mig själv, jag vill ju veta varför. Men de här gångerna vet jag verkligen inte varför. Det bara kommer. Men det hör till, och är övergående. Tur att André har så stor förståelse och alltid finns där och kramas och tröstar och talar om att allt kommer att bli bra. Gud vad jag älskar dig.