Christel

Du får mig att le genom att säga mitt namn. Jag får mig själv att le genom att säga ditt namn. Jag vet inte vad som riktigt hände, men jag visste från första gången jag såg dig att det var något. Och det var det. Att du var en så fantastisk och underbar människa hade jag ingen aning om. Och att jag skulle bli kär i dig kunde jag aldrig ana. Ännu mindre att du en dag skulle bli min. Jag vet inte hur du gör, men du får mig att må bra. Att känna mig värdefull och speciell. Dina kramar ger så mycket värme och trygghet att jag aldrig vill gå därifrån. Att somna bredvid dig är helt underbart, och att vakna upp och inse att du är kvar är ännu bättre. Jag vill vara där nu, jag vill vara där alltid. Jag vill alltid vara vid din sida och känna att du finns. Jag vill veta att du finns där när jag kommer hem, och väntar med en kram. Jag vill veta att du tröstar mig när jag är ledsen, oavsett vad. Jag vill känna din hand i min när vi är ute. Jag vill att du smeker min kind tills jag somnar. Jag vill bli omhållen och säga god natt. Jag vill kunna se dig i ögonen och le.

Du gör mig lycklig. Du får mig att känna något som jag inte känt förut. Du är helt fantastisk och jag tänker aldrig lämna dig. Jag vet inte vad mer jag ska säga än att jag är kär i dig.

Tiden står så still när du inte är här. Inte ens att jobba hjälper, det hjälper ändå mot det mesta. Men inte mot dig. Jag vill ha dig här nu. NU!

Jag menar verkligen inte att vara kort eller något mot dig, ibland känns det bara som att jag är det, som om det inte skulle räcka till. Jag vet inte vad jag ska säga. Vad jag är absolut mest rädd för är att du ska ledsna på mig. För att jag inte ger lika mycket tillbaka, som jag får. För att jag kanske inte visar hur jag känner, eller hur jag mår. Att du ska ledsna, oavsett anledning. Jag vet inte hur jag ska förklara.

Du är det bästa jag vet, och jag skulle aldrig ge upp dig. Jag hoppas bara att du känner likadant.