Christel

Det var ändå rätt länge sen och jag trodde verkligen det skulle kunna funka nu för dig så att vi skulle kunna vara vänner. Det visade sig att det inte alls skulle funka nu, du stog kvar på samma ställe med samma känslor. Det är nog som du säger, att vi tar fram det bästa och sämsta hos varandra, men mot slutet och så även ikväll drog vi nog bara fram de sämsta. Bara det borde ju egentligen vara tecken nog. Du har alltid kunnat göra mig osäker på de saker jag har varit absolut mest säker på. Men inte den här gången. Det må ha varit samma gamla gnabb som kom fram igen och du må kunna läsa av mig till max, men den här gången kan du inte göra mig osäker på vad jag har. Jag vet att du bara vill mig väl. Och att du helst ser det med dig, men det funkar inte så.

Jag mår bra nu, jag är glad med det jag har och jag känner mig trygg som aldrig förr. André gör mig lycklig och jag har aldrig känt såhär tidigare. Jag är kär, helt galet kär och det kan inget & ingen ändra på. Min framtid är helt klart med André, finns ingen annan. Han är mitt allt, och han kommer så alltid att vara.

Vi försökte prata om det, men det funkade helt enkelt inte. Det blir bäst såhär för båda. Jag kan inte släppa in dig, och du kan inte stå vid sidan.