Christel

Just nu känns det som att jag bor bland en massa kartonger, eller som att kartongerna bor med mig. Iofs är det sant. Packningen har börjat på riktigt nu. Är 2 månader kvar, men jag vet hur det kommer bli annars, komer stå där på flyttdagen och packa i all stress. Kan lika gärna packa ner det jag inte behöver nu. Känns inte som att jag kommer ha tid med det sen heller hur som helst, känns för den delen inte som att jag har tid med det nu heller. Men på något amgiskt sätt så lyckas jag.

Tar längre tid än vad man tror att packa, och jag förstår inte var alla saker kommer ifrån? Jag tycker inte att jag har så många ställen att ha saker på, men jisses! Funderar på om jag ska skruva isär skrivbordet också. Det står ju bara där och samlar saker på sig, saker som snart ska bli nerpackade hur som helst.

Lägenehten kommer kännas ovanligt stor när den blir tom. Och då är det Kims tur. Skönt att jag inte behöver kånka med sängen iaf. Snart dags att äta frukost, jobb inatt igen.