Christel

Är i Uppsala igen och regnet öser ner. Skulle gått till tvättstugan tidigare och tvättat och packat, men då jag har varken paraply eller regnkläder uppe så gick jag ner igen och lag mig i soffan. Med en lust att mest kasta saker omkring mig, utan några resultat, började jag kolla runt på datorn. Jag är så otroligt less på detta kaos. Att till och med jag tycker att det är för stökigt är näst intill helt otroligt. Tvn står på golvet, knappt synbar bakom isär skruvade möbler, videon bakom den. Jag har ett litet nattduksbord till bord, kanske ca 40x40 cm. Det står kartonger överallt. Köket är tomt, men ändå så fullt. Jag vill bara kasta ut allting nu. Det är så lite, men ändå så mycket tid kvar. Dötid som jag inte vet vad jag ska göra med, fast jag egentligen har massor.