Christel

Det är egentligen bara mitten av augusti, men jag kan redan känna hur höstkänslorna börjar krypa fram. Aldrig har jag varit så glad för att hösten kommer. Den är ju bara mörk, regnig och allmänt ruggig.

I år blir det första hösten som jag upplever från början här uppe i norrland. Och snart har jag bott här ett år. Tiden går fort.

Idag har det varit kyligt i luften, endast solen som har gjort den varm. Hela dagens tankar har gått åt förra hösten, om än senare på året, när jag bodde hos André på getberget. Hur otroligt mysigt det var. Jag uppskattade det nog inte lika mycket då som jag gör idag. Faktum är att jag saknar 2an som han hade. Den var så mysig. Trodde aldrig jag skulle sakna den. Men känslorna har bara gått åt det hållet. Hur jag cyklade till och från Anderstorp och såg hemmet från fönstret på jobbet och visste att där låg han och sov. Jag saknar det.